En balancing measure är ett mätetal som används tillsammans med ett primärt förbättringsmått för att upptäcka oavsiktliga konsekvenser någon annanstans i en process, såsom ytterligare arbetsbelastning för bud på grund av snabbare leverans av instrument.
I ett DMAIC -projekt om tillgänglighet för kirurgiska instrument kan det primära måttet spåra om instrumenten når operationssalen i avtalad tid. En balancing measure skulle kunna spåra hur många minuter personalen lägger på att förtydliga och hantera varje begäran. Ett reviderat format för begäran kan förbättra tillgängligheten samtidigt som det ökar det administrativa arbetet för operationspersonalen. Genom att mäta båda utfallen får projektteamet ett underlag för att avgöra om förändringen ska införas eller revideras.
Mätplanen anger vems arbetsbelastning som räknas, vilka aktiviteter som omfattas och hur observationerna urvalsmässigt samlas in. Baslinje- och pilotmätningar kräver jämförbara definitioner och insamlingsmetoder. Före pilottestningen kommer teamet överens om vilken ökning av tiden för hantering av begäranden som ska utlösa en utvärdering. Det beslutet bör återspegla kliniska krav och bemanningsbegränsningar.
Balancing measures kompletterar FMEA genom att kontrollera om förväntade sidoeffekter uppstår under ett test. De synliggör också konsekvenser som riskbedömningen missade. Inom DMAIC hör de hemma i planeringsfasen för Measure och utvärderingsfasen för Improve. En control plan kan behålla en balancing measure när risken kvarstår efter genomförandet, med en namngiven ägare och en tröskel för åtgärder vid ökad arbetsbelastning.
