Duglighetsindex jämför vad en process naturligt gör mot vad den krävs att göra. Cp jämför specifikationsbredden med processens spridning. Cpk gör detsamma men tar hänsyn till var processen ligger inom specifikationen.
Båda finns eftersom en process kan ha liten spridning men vara felplacerad. Cp kan inte se det — en smal spridning tryckt mot en specifikationsgräns får bra poäng och producerar defekter ändå. Cpk straffar förskjutningen, så det är alltid det lägre av de två.
Aviskningen mellan dem är där avläsningen finns. Cp mycket högre än Cpk betyder att variationen är bra och processen helt enkelt behöver centreras, vilket är ett annat och oftast långt billigare problem än att minska variationen.
Som grova tumregler: 1.0 betyder att spridningen precis fyller specifikationen, 1.33 är ett vanligt minimum, 1.67 för kritiska egenskaper. Dessa varierar beroende på bransch och är värda att bekräfta snarare än att anta.
Inget av detta betyder något för en ostabil process. Cpk beräknat på något som fortfarande driver beskriver en situation som redan har passerat, vilket är anledningen till att styrkort kommer först — stabilitet, därefter förmåga, i den ordningen. Att ange indexet med två decimaler utifrån trettio datapunkter är det andra sättet detta går snett på.
