Ett Ishikawa-diagram — även kallat fiskbensdiagram eller orsak-verkan-diagram — lägger upp varje rimlig orsak till ett problem, grupperade i kategorier, så att sökningen täcker hela fältet innan något väljs ut.
Kategorierna är konventionella uppmaningar snarare än regler. Tillverkning använder vanligtvis de sex M:en: metod, maskin, material, människa, mätning, miljö. Tjänstearbete ersätter ofta med personer, process, policy, plats. Det som spelar roll är att uppsättningen tvingar uppmärksamheten till något som den inte naturligt skulle söka sig till — värdet ligger i de kategorier ingen ville fylla i.
Det är en strukturerad brainstorming och producerar hypoteser, inte fakta. Resultatet är en lista med kandidater att testa med data; att behandla den mest fyllda grenen som svaret är det vanligaste missbruket, eftersom grenlängden mäter hur mycket gruppen visste om en kategori, inte hur mycket den bidrar till problemet.
Skapat ensamt ärver det en persons antaganden, vilket motverkar syftet. Det behöver människorna som utför arbetet, och det behöver oenighet — ett diagram som alla kom överens om snabbt har sannolikt bara registrerat vad man redan trodde på.
